År 2000 förändrades allt.
Under sjukvårdsdirektören Ingela Tuvegran gick SÄS – och hela vården – in i en ny tid.
 En tid där människan försvann bakom systemen.

 Runt millennieskiftet började allt skifta.
Nya ord tog över korridorerna: målstyrning, effektivisering, produktion.
Plötsligt handlade det inte längre om att
vårda människor – utan om att producera vård. 

Melior infördes.
Det lovade samordning, säkerhet och mer tid för patienterna –
men resultatet blev det motsatta. Sekreterarna försvann.
Vi satt kvar efter arbetstid och klickade oss igenom oändliga menyer. 

 Patientkontakten ersattes av skärmkontakt.

 Den nya hierarkin
Chefslagren växte. Mellan ledningen och vårdpersonalen restes en mur av möten, projekt och PowerPoints. Sjukvården började tala ett språk som ingen på golvet längre förstod.

Patienten blev ”brukare.”
Vården blev ”produktion.”
Arbetet blev ”resurstilldelning.”

Allt som byggde på förtroende och yrkesstolthet ersattes av kontroll och rädsla. Vi förvandlades till kuggar i ett system där administrationen styr – intevården.

En vård som tappade sin själ
Arbetsglädjen tynade bort. Kollegor gav upp – erfarenhet och trygghet försvann. Relationer bröts, kontinuiteten dog. I stället för pärmar kom inloggningar. I stället för samtal kom e-post och
avvikelser. I stället för tid med patienten – tid framför datorn.

Den mänskliga vården förvandlades till ett kallt
kontrollsystem.

Vården är till för människor, inte för system.

Thorkild Nielsen