Jag kom in till akuten på Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) med hög feber, frossa och värk i hela kroppen.
Jag orkade knappt stå upp. En sköterska tog emot mig och sa att jag troligen hade en infektion. Sedan fick jag vänta.

 Timmarna gick.
Det var fullt överallt. Folk hostade, svettades, sov sittande i stolar.
Personalen sprang mellan patienter – trötta men fortfarande kämpande.

Efter sex timmar fick jag äntligen komma in. Då visade det sig att butterfly-nålarna var slut – de tunna nålar som används för att sticka skonsamt i blodkärlen.
Sköterskan bad om ursäkt, letade i lådor och fick till slut använda en grövre nål som gjorde ont.

 Resten av natten låg jag på en brits i korridoren.
Ingen visste när en säng skulle bli ledig.
Maten tog slut, droppet tog slut – men personalen fortsatte kämpa, trots att de saknade både tid och utrustning.

 En sjuksköterska berättade:

”Det är brist på butterfly-nålar i hela Västra Götalandsregionen. Ingen i administrationen tar ansvar.”

Samtidigt hanterar regionens centrala inköpsorganisation inköp för 25 miljarder kronor per år. Länk i kommentarer.
Ändå saknas det mest grundläggande ute i vården.
Systemet som skulle ge trygghet har blivit ett hinder.

Och när SÄS dessutom har det lägsta antalet vårdplatser per 1 000 invånare i hela regionen –
då är det inte konstigt att både personal och patienter får betala priset.

 När till och med nålarna tar slut

…har vården tappat mer än material.
Den har tappat sin själ.

 Följ oss i PATIENTFOKUS
För en sjukvård som åter sätter människan före systemet.

Thorkild Nielsen